Men trots det så ramlar läsare in för statistiken ser ut som en igelkott och några kommentarer här och där. Vet inte riktigt vart ni kommer ifrån och varför, för jag skriver ju inte så mycket. Kommentarer om min 1-årsdag med LCHF var ju lite uppfriskande:
Först ska jag tacka för orden! Resan har varit lång, rolig och tråkig men även en uppförsbacke innehållande glidardagar. Men för att svara på Ericas fråga, om detta kommer vara ett livsbevarande eller inte.
När jag började förra januari var det en kick, nånting nytt i vardagen! Och nämligen det som saknades tydligen för jag ville verkligen ner i vikt. Eller mindre figurmässigt, för det kan bli konstigt om man går efter vågen bara (pluspoäng till måttbandet).
Allt var en baggis, vikten gick nedåt och jag var mätt. Besvär som jag hade men inte tänkte så mycket på som var kostrelaterat var gasig mage och halsbränna, detta levene som gick mig på nerverna bara försvann.
Jag var tillfrågad för länge sen om jag skulle fortsätta med LCHF resten av livet. Då stod det klart att varför skulle jag lämna den kost som gjort mig smalare och frisk? Jag tänkte då hålla kosten nära mig. Ingen trodde mig för man byter alltid saker efter en viss tid och man går tillbaka till det gamla.
Efter en tid på 5 veckor eller 5 månader (kommer inte riktigt ihåg) så kommer man till en hungerfas även med LCHF, att man kan bli hungrig mer om dagarna.
I början räkte det med lite äggröra och bacon plus en kaffe med grädde som frukost. Senare till en middag av något slag. Men i den fasen var jag hungrig runt lunch har jag för mig, likaså efter middagen.
Har tänkt på det ett flertal gånger och jag tror kroppen förlorar fettvikt, börjar reglera sig till det normala och vill senare har mer och mer energi, men fortfarande fett och protein.
Det var anledning nr.1, att det är så osäkert med hungern. Man kan sluta med att dricka skirat smör till stekta köttbitar 3 gånger om dagen kändes det som. Inget fel men psykiskt krävande. Och skulle jag göra så nu eller liknande skulle jag gå ner mer i vikt. Just nu står jag still, men bara för att jag inte äter strikt längre
Anledning nr.2 är att jag inte äter strikt som sagt, jag saknar mjöl och potatis för mycket. Mitt matintresse är för stort för att slippa vissa livsmedel och att jag pluggar till kock gör det inte bättre. Jag vill kunna äta saker och även kunna laga och träna upp mig hemma.
Visst på LCHF blev man kung på blomkålspuré, olika soppor och zuccinispaghetti, men även om hälsofördelarna är så stora så väger dom inte över. Jag vill jobba med mat och bli en bra kock, vilket LCHF stoppar det.
Så svaret blir NEJ, jag tänker mer och mer gå tillbaka. Men inte helt! Riktigt dåliga saker som godis, snacks och vanlig läsk blir det stopp på iaf. Kanske smakar ett chips nån gång per år max kan jag tänka mig. Det jag saknade mest var mjöl och potatis.
Men jag kommer inte häva i mig, utan vara lite restrikterad. Skulle det kännas fel eller jag kanske går upp i vikt så vet jag vad jag kan falla mig tillbaka på. LCHF rättar till det hela bara!
Vi får se när nästa inlägg kommer igen..
Ha det!
